När Svenska Röda Korset åker till Tyskland i början av 1946 har man med sig lastbilar och personbilar från Sverige som fördelas ut på respektive ort. Personbilarna är av största vikt för att hjälpverksamheten över huvud taget ska fungera.

I rapporter från flera av orterna lyfts frågan som den allra viktigaste då man får problem med de personbilar man har tagit med sig i den första vändan i januari 1946. Bilarna är av äldre modell och klarar inte av rådande förhållande, de håller helt enkelt inte ihop. Samtliga bilar i Berlin går sönder. I Hamburg har man tre bilar, varav i den ena är motorn slut, en andra är totalt utdömd som skrot. Det är bara en bil som fungerar. Situationen är likadan i Ruhr-området. Att få tag på ersättningsbilar på plats är hopplöst.

Utan personbil kan man inte hålla ordning på verksamheten, inte heller ta sig till viktiga möten med myndigheter. Från Berlin rapporterar man att det kan ta veckor innan saker blir utförda på grund av att man inte har fungerande bilar.

Detta ska komma att bli löst till säsongen 1946/47 då SRK i december 1946 kan hämta ut 20 stycken nya Folkvagnar från Volkswagenwerk i Wolfsburg. En av dessa 20 bilar säljer SRK vidare till Europahjälpen som ska använda den i hjälparbetet i Polen, och två bilar har man till en början i reserv. I en inventering av verksamheten från januari 1947 ingår det en uppräkning av alla person- och lastbilar för respektive ort. Där står det inte bara hur många bilar som finns, utan också av vilket märke. Totalt är det 17 stycken Volkswagen, tre stycken Volvo, en Mercedes och 16 stycken lastbilar. Folkvagnarna är mycket uppskattade och gör sitt jobb väl, och de blir också särskilt efterfrågade. Men de ska också få gå hårt, service och reparationer kommer att krävas.

Svenska Röda Korsets högkvarter, Bebelallée 72-74, Hamburg.

Dessa 20 Folkvagnar blir de första exporterade Volkswagenbilarna till Sverige. Enligt köpehandlingar är Control Commission for Germany (CCG) säljare, och köpare är Svenska Röda Korset, med adress i Hamburg. Bilarna kostar 160 pund styck, vilket är exportpriset, och leveransvillkor är att köparen hämtar bilarna hos Volkswagenwerk. Kontraktet är skrivet den 16:e december 1946 och den 19:e görs inbetalningen. 

SRK Folkvagnar, Team Essen.

SRK köper sen minst tre bilar till 1947 och ytterligare några 1948 (uppgift finns om att man köper totalt ca 30 bilar). En av de bilar som köps 1947 går till UD som ska ha den till konsulatet i Wien, en annan bil ska till SJ’s resebyrå i Berlin. Att dessa bilar köps via SRK är inte så konstigt, de har en god relation till britterna och de vet hur man ska gå till väga, även om det anges att den första affären inte var någon lätt sak att få igenom. Det krävdes tydligen en del list. Från 1947 köps inte bilarna från CCG utan från Joint Export/Import Agency (JEIA), och då betalar man i dollar. JEIA är ett samarbetsorgan mellan England och USA som etableras i början av 1947 för att hantera den viktiga exporten, för att få in välbehövlig utländsk valuta till Tyskland, samt import av de varor som saknas i landet.

Utifrån köpehandlingarna samt inventerings- och bränslelistor kan man följa var respektive bil hamnar, i vilken ort och till vilken enhet. Tre stycken Folkvagnar placeras i Berlin, och en av dessa tre har chassinummer 1-061613, just den bil som nu är i Volkswagen Group Sveriges ägo och som idag går under benämningen 46:an. Den används i Berlin under hela perioden fram till våren 1949 då man avvecklar barnhjälpen. Därefter väljs den ut till fortsatt brukande i Tyskland, det blir syster Signe Wiberg som använder bilen vidare i Hamburg för TBC-vaccineringen fram till 1950 (detta är dock inte säkert verifierat, men bedöms som riktig).

Teamchef i Hamburg, Lili Larsson, tar farväl av barnhemsbarn 1949.

”Den döda staden”, Hamburg 1949.

Registrering av bilarna

När SRK hämtar ut bilarna i Wolfsburg har man problem med att få brittisk registrering på bilarna. Hanteringen tar tid, och då SRK är otåliga och har ett akut behov av bilarna kommer man på en egen idé. Varför inte skriva dit egna registreringsnummer på bilarna? De får helt enkelt beteckningarna SRC 1 till 20, SRC för Swedish Red Cross. Vår bil får nummer SRC 3, vilket alltså är dess första ”registreringsnummer”. Samtidigt målar SRK’s personal dit även loggor och emblem på bilarna, som i grunden har levererats i den matta brittiska militärgröna färgen, dvs den färg som de allra flesta Folkvagnar fick 1946. Ganska snart får dock bilarna BZ registrering, BZ för British Zone.

Kapitel 3 hittar du nedan.