Röda Korsets internationella konferens, Riksdagshuset i Stockholm, augusti 1948.

När SRK efter hand avvecklar sitt uppdrag i Tyskland säljer man så av bilarna, och det verkar som att man väljer den svenska marknaden då det finns spår efter flera av dem här. Det är i Sverige som det finns resurser och ett sug efter bilar.
Vår bil, 1-061613, blir inregistrerad i Sverige den 18 maj 1951 och den första ägaren i Sverige är inte Svenska Röda Korset som förväntat, utan en privatperson, August Hjalmar Nordqvist, boendes i Norra Ängby i Bromma. Han äger bilen till april 1964 då han byter in den hos Gjestvang i Johanneshov.

Ägare nummer två

1964 jobbar Rolf Karlzohn på Gjestvang som mekaniker, Gjestvang är då återförsäljare av Peugeot, Rover och NSU. Till jobbet tar han sig på sin Rödkvarna, en lätt motorcykel med 118-kubiksmotor, vilken han har blivit lite trött på. Men, som tur är kommer det in en gammal Bubbla i inbyte till firman som hans kollega tipsar om. Perfekt! Rolf köper den och nu har han en bil som bättre står emot vädret när han pendlar mellan hemmet i Hägersten och jobbet i Johanneshov i Stockholm. Bra mycket skönare. Bubblan är av äldre modell, en 46:a, men efter ett tag blir det lite tradigt att behöva dubbeltrampa kopplingen vid varje växling, helst med lite mellangas också så att det går smidigare. Det skulle vara trevligt med en lite modernare bil tänker Rolf, dessutom har vintern kommit allt närmare. Det är också så att han har insett att det är något speciellt med denna bil, det är ju faktiskt en väldigt tidig Folkvagn, så han kontaktar Scania om vad han har för bil för att höra om de är intresserade av den.

Någon på Scania reagera positivt på det och man går med på att byta jämnt mot en blå Volkswagen från 1957 som finns hos Scania-Bilar Norr i Solna. Sagt och gjort, Rolf byter in 46:an den 19 november 1964. Därmed hamnar denna 46:a hos den svenska Volkswagenorganisationen, där den finns än idag, känd som just 46:an eller Röda Korset-bilen.

Den 19 november 2025, exakt 61 år senare, får Rolf återse bilen tillsammans med sin fru Ing-Britt hos Volkswagen Group Sverige (VGS) i Södertälje. Det är verkligen ett trevligt möte där vi på VGS tillsammans med Lars Eriksson från Volkswagenhistoriska Klubben (VWHK) får höra just denna historia och mycket mer därtill ur Rolfs liv, ett liv som har präglats av och fortsatt innehåller mycket fysisk aktivitet i form av löpning (flera maraton och lidingölopp), ett stort antal vätternrundor och även vintersporter. Klart imponerande och inte minst ett föredöme. Var och en får räkna ut Rolfs ålder, men ordet gammal är inte det man tänker på när man träffar honom.

Rolf och Ing-Britt Karlzohn.

När Rolf byter in 46:an den där novemberdagen 1964 har han så klart inte en tanke på att han igen ska få se bilen. Han har då heller ingen aning om dess tidigare historia hos Svenska Röda Korset i Tyskland, förrän han får ett telefonsamtal drygt 60 år senare. Så även vi kan återge en god historia tillbaka till honom, där han själv nu har blivit en del av hela historien.

Rolf blev den andra ägaren av bilen i Sverige, och tack vare den första ägarens skötsel och Rolf’s fortsatta omhändertagande samt gedigna motorintresse - han insåg att den här bilen inte bara var en bil i mängden - gjorde att den faktiskt bevarades. 46:an hade lika gärna kunnat hamnat i någon mindre nogräknad persons händer som hade kört den tills den tog slut, ett öde som inte skulle ha varit särskilt konstigt för en begagnad Bubbla på 60-talet.

Hos Volkswagenorganisationen

I januari 1965 rullar 46:an genom grindarna till Volkswagen Centrum i Södertälje. Bilen är då i förhållandevis gott skick och omlackerad i en ljus grågrön färg (förmodligen Islandsgrön enligt en notering). Vissa delar är bytta till nyare, som stötfångarna och hjulen, den har även fått blinkers på B-stolpen i stället för körriktningsvisarna. Utifrån detaljer och färgen är allt detta sannolikt utfört omkring 1954. Uppdateringar av detta slag var inte ovanligt för tiden, för att få intrycket av en lite nyare modell.

46:an kommer till Volkswagen Centrum i Södertälje, januari 1965.

När den står hos Volkswagen Centrum1965, parkerad längst in i ett hörn i garaget, är det en medarbetar som får upp ögonen för den. Han heter Mats Bergh, och ska inom ett par år komma att bli chef över försöksverkstaden. Mats anar att det är något särskilt med bilen, så han tar med sin kollega Erik Olausson för att syna bilen närmare. Erik har nämligen ett särskilt förflutet...

Erik får genast en känsla när han ser bilen…är det inte? Jo, det måste det vara. Han öppnar dörrarna och går igenom insidan, öppnar motorluckan och bagagehuven för att granska alla detaljer, går runt och inspekterar bilen från utsidan. Sen ställer han sig och funderar. ”Jag känner igen den, det här måste vara bilen jag plockade fram till en sjuksyster i Hamburg” säger han. Det Mats och Erik då gör är att hämta en skruvmejsel, och försiktigt skrapar de loss färgen på ena dörren. Där under träder det fram en mörkgrön färg och ett vitt fält med rött kors på.1965 återser Erik Olausson bilen han hade hämtat ut i Wolfsburg drygt 19 år tidigare.

Det otroliga är att det är Erik Olausson som hämtade ut de 20 SRK Folkvagnarna i Wolfsburg i december 1946. Erik var då fordonsansvarig hos SRK i Tyskland, och han var också involverad i själva inköpet av bilarna. Nu får han återse en av dem och det tack vare Mats Berghs intuition.

Erik Olausson är alltså den första svensk att inte bara ta emot leverans av VW-bilar, han är även med på den allra första Volkswagenutbildningen i Wolfsburg 1947. SRK har ju upprättat egna verkstäder i Tyskland, så utbildningen är minst sagt nödvändig. När SRK’s uppdrag tar slut 1949 får Erik erbjudande om en tjänst i den svenska Volkswagenorganisationen. Han får titeln serviceingenjör och det blir han som får hålla i den första svenska Volkswagenutbildningen 1949. Under 50- och 60-talet är Erik sen med och bygger upp det svenska servicenätverket för Volkswagen.

Enligt interna handlingar är målsättningen att bilen ska renoveras när den kommer till Södertälje, men i mars 1967 blir den avregistrerad och undanställd. Varför den blir det har vi inte funnit svaret på, så vi kan bara spekulera; man har påbörjat med att plocka ner bilen, sen har den hamnat i vägen, någon beslutar att ställa undan den tillfälligt, sen glömmer man av den?

Volkswagen Centrum i Södertälje, januari 1965.

Hösten 1980 upptäcks den igen, ståendes i ett förråd strax utanför Södertälje, delvis demonterad, eller möjligen att någon har kommit ihåg att den faktiskt stod där. Beslut tas att renovering ska återupptas och en långsiktig målbild verkar vara 40-årsjubileet 1988, det är i alla så lång tid det tar tills den står klar. Karossen har då varit på renovering hos Frösundaskolan i Solna och motorn har blivit renoverad hos Perrys Motor i Kolbäck. Montering av bilen sker hos Volkswagen Centrum. En anledning till att det tar tid är att det är svårt att hitta rätt delar till denna 46:a, det är delar som är unika. Idag är det faktiskt något lättare tack vare den uppkopplade världen, samt att delar numer tillverkas på nytt (intresset för äldre Folkvagnar tar aldrig slut).

Bröderna Bosse och Sören Kjerrud är det som ansvarar för renoveringen, båda legendariska inom Volkswagen Sverige. Sören tar kontakt med Volkswagen i Tyskland och ställer fråga om bilens originalfärg, tillbaka får han ett certifikat som anger att bilen var Pärlgrå L21 (fast samma certifikat anger också ett märkligt motornummer…). Men, man uppmanar samtidigt om att bilen bör återställas till Svenska Röda Korsets specifikationer.

Sören Kjerrud och Bosse Kjerrud.

Av någon anledning väljer man ändå den gråa färgen, och man väljer att låta den bli blank. Tyvärr är detta inte korrekt. Förmodligen har bilen aldrig varit grå (finns inga spår efter det), men även om den skulle ha varit det så var färgerna inte blanka 1946, utan matta. Troligen är man mer fokuserad på att göra bilen till en utställningsbil, och då blev den just blank. Idag tänker vi annorlunda.

Kapitel 4 hittar du nedan.