Egen byggnad för reservdelslagret
Efter att ha börjat sälja Volkswagen-bilarna 1949 behöver man sätta en hel organisation för att hantera märket, detta sker 1950 och inbegriper även behovet av ett reservdelslager. 1956 har man växt så mycket att lagret får en egen byggnad i Vällingby utanför Stockholm.
Vällingby februari 1957, förman Johansson i B-lagret
När man börjar bygga upp Volkswagen-organisationen finns inte tillgång till egna lokaler, utan man får husera där det finns rum inom Scania-Vabis i Södertälje. Det innebär att man är utspridda på flera platser över ett ganska stort område. Men 1952 får man just egna lokaler i Ulvsunda, Bromma, dit man flyttar förutom försäljningsavdelningen som får stanna kvar i Södertälje. Ytan är tillräckligt stor för att även kunna inhysa lagret tillsammans med övriga avdelningar, men inte länge till.
Den 1:a juli 1954 upphör restriktionen för licensreglering vilket innebar att man nu kunde importera och sälja bilar fritt. Det gjorde att försäljningen formligen exploderade och 1955 blir Folkvagnen den mest sålda bilen i Sverige, vilket i sin tur genererade ett positivt bekymmer – växtvärk. De nya lokalerna i Ulvsunda blev plötsligt för små att också ha lager i. Behovet för reservdelslagret att bli en egen enhet med egen byggnad blev uppenbar. 1956 flyttas därmed reservdelslagret till Vällingby, där det låg till 1963 då man igen samlade all verksamhet till Södertälje med helt nybyggda lokaler för Volkswagen-organisationen, kallat VW-Centrum.
Sedan 2007 är Volkswagen Parts Logistics (VPL) placerat i Nykvarn utanför Södertälje på en yta om 40 000 kvadratmeter och under 2025 hanterar man 13 000 leveranser varje dag till tre marknader.
