Historisk återblick: Volkswagen rullar in i Sverige

Under ett par vackra sommardagar i juli 1948 kördes de fyra första helt nya Volkswagen-Bubblorna i vårt land från Helsingborg upp till den nyblivne generalagenten i Södertälje. Resan gick fullkomligt smärtfritt, utan vare sig punkteringar eller motorstopp, och var en fin inledning till en import som efter bara ett par år skulle bli mycket omfattande.

Morgonen den 14 juli 1948 anlände med en av de gamla färjorna till Helsingborg en liten karavan på fyra bilar. Deras tyska förare hade kört dem ombord, slagit av motorerna och lämnat nycklarna till en man i en stor Lincoln. Därefter hade de åter gått iland och från Helsingör tagit tåget hem mot Tyskland.

På den svenska sidan stod fyra chaufförer från Scania-Vabis och väntade på de små, oansenliga vagnarna. Dessa fyra Volkswagen-bilar skulle egentligen bara ha varit tre stycken, ty så många hade man beställt och blivit lovade. Men fyra bilar var det alltså, och de var precis lika varandra, så när som på färgerna. En bil var grå, en svart, en mörkblå och den som var muntrast i kulören var maroonröd, som ett fylligt rödvin alltså.

Import av ett nytt märke
De fyra svenska förarna hade rest från Södertälje med tåg, säkert med viss spänning, ty detta var verkligen ett speciellt uppdrag. Scania-Vabis var på väg att börja importera ett nytt bilmärke, den tyska Volkswagen som alla hade hört talas om, men som nästan ingen hade sett. Några lysande försäljningssiffror satt säkert inte de fyra chaufförerna Anderson, Blomberg, Karlsson och Lindroth och spekulerade över på tåget till Helsingborg. Ingen kunde ju ana vad den lilla Folkvagnen skulle gå för.

Lennart Blomberg var en av de fyra och han minns tydligt färden upp genom landet – och att den ena bilen var litet skadad vid ankomsten till Helsingborg.
– Tydligen hade en av de tyska chaufförerna törnat emot någonting ombord på färjan. Höger strålkastare och skärm var skadade. Eftersom vi naturligtvis inte hade några reservdelar fick vi köra med bilen som den var, berättade Lennart nästan 50 år senare.

Stor uppståndelse i Örkelljunga
Bilarna körde av färjan och till Scania-Vabis-återförsäljaren Habil i Helsingborg där lokalpressen fick tillfälle att bekanta sig med de små Bubblorna. Sedan denna spontana pressvisning snabbt genomförts gav sig de fyra bilarna norrut anförda av försäljningsdirektören Bertil Dymlings eleganta Lincoln Continental Coupé.

Karavanen gjorde ett tiominuters stopp i Örkelljunga för att köpa lemonad. Det blev genast stor uppståndelse. Fem nya bilar på en gång var inte precis vardagsmat i norra Skåne på den tiden. Karavanens ankomst till Örkelljunga måste klassas som årets händelse! Nordskåningarna passade förstås på att inspektera de små bilarna.

I strålande sol anlände man på eftermiddagen till Jönköping och Scania-Vabis-återförsäljaren Algot Larsson, som sprang hem efter sin egen kamera. Han förstod att historia stod parkerad utanför hans verkstad! Det resande sällskapet gjorde nattuppehåll i Jönköping. Eftersom bilarna inte kunde härbärgeras under tak fick Lennart och de andra chaufförerna turas om att bevaka nykomlingarna.

Rivstart i all blygsamhet
Efter ett tidigt morgondopp i Vättern och en stadig frukost rullade man vidare mot norr. Alla bilarna hade fungerat oklanderligt den första resdagen, och trots de bitvis rätt usla svenska vägarna hade man inte ens drabbats av några punkteringar. I Linköping bjöd Scania-Vabis-agenten Wahlbins Bilaffär på lunch – den första riktiga mat chaufförerna fått sedan Helsingborg.

I Norrköping tankades bilarna hos Knut Bjuhr, Scania-Vabis-handlaren, och därefter körde man så rakt Riksettan tillät mot Södertälje. Sent på eftermiddagen den 15 juli kunde de fyra bilarna visas upp för direktörerna på Scania med Erik Nilsson i spetsen. Han var naturligtvis extra spänd på att få se de nya bilarna, för han var en av dem som varit med och undertecknat VW-kontraktet i Wolfsburg bara någon vecka tidigare – och redan stod nu inte tre, utan fyra av den färske importören hämtade Volkswagen-bilar på svensk jord! Det blev en rivstart i all blygsamhet.

Första leveranserna
Efter de fyra första dröjde det ända till den 13 december 1948 innan ytterligare en vagn anlände till Södertälje. Två dagar före julafton kom den första större laddningen, hela 51 bilar. Under hösten hade de fyra första Folkvagnarna använts mycket flitigt. Som provvagnar och för att visa återförsäljarna hade dessa bilar rullat nära 3 000 mil.

Inte en enda Bubbla levererades till kunderna i Sverige under 1948, men knappt hade det nya året ringts in så gjordes den första leveransen. Som köpare stod Olof Holmgren, serviceingenjör vid Kungliga Telegrafverket och hans bil (eller om det egentligen var Telegrafens, exakt hur det var har inte gått att klarlägga) hade istället för baksäte fått en specialsnickrad inredning för ingenjörens verktyg.

Det dröjde ända till den 23 mars innan nästa bil var klar för leverans. Mottagare var HKH Prins Bertil. 349 Volkswagen-bilar inregistrerades i Sverige under år 1949. Med tanke på tiderna och restriktionerna var detta resultat inte så tokigt – med det var ändå bara lugnet före stormen. Från 349 exemplar hoppade siffran till 8 252 bilar under år 1950!

Med framgång i sikte
Efter en trevande start kunde Volkswagen-avdelningen inom Scania-Vabis blicka framåt med tillförsikt. Efterfrågan på nya bilar blev allt större och i Södertälje hade man en bil som var mer omtalad än någon annan.

Ur jubileumsboken ”Volkswagen 60 år i Sverige” av Peter Haventon